Hur många gånger har jag inte hört att det är vi som ryttare som ska bestämma över våra hästar? “Låt inte hästen ta över”, “visa vem som bestämmer”, “nu försöker han komma undan”… Idag tänker jag helt annorlunda. Jag vill ge hästen kontroll. Och det kan faktiskt göra ridningen säkrare!
Jag upplever att Mandel ofta blir rädd för saker som låter eller rör sig bakom honom. Det har visat sig vara en utmaning i ridträningen eftersom det ju innefattar ljud och rörelser från ryggen.
Jag har funderat mycket på hur jag kan hjälpa honom bli trygg med att jag sitter på honom och rör mig ovanför honom. Det viktigaste är att han är beredd på när ljudet kommer så att han inte blir överraskad av det. Förutsägbarhet gör att obehagliga situationer upplevs som mindre obehagliga – det finns studier på detta på både människor och andra djur.
Jämför skillnaden mellan suget i magen i en berg- och dalbana och suget i magen när flygplanet du sitter i hamnar i en luftgrop. Det ena vet du ska komma, det andra kommer utan förvarning.
Men det finns ytterligare en aspekt i den här jämförelsen som är avgörande för hur du upplever de två situationerna. Berg- och dalbanan har du medvetet valt att åka i just för att få kraftiga fall och stigningar, men troligtvis har du inte satt dig i flygplanet i hopp om att uppleva kraftig turbulens.
Förutsägbarhet är en del i att minska stress i obehagliga situationer. Men ännu viktigare är kontroll! Att helt enkelt kunna bestämma OM och veta NÄR ett potentiellt obehagligt moment ska ske. Även detta är belagt av forskning och beprövad erfarenhet.
Så hur kan man ge en häst kontroll över en sån sak som ridning? Ett sätt är genom en startsignal som hästen själv får ge när den är redo att bli riden!
I klippet nedan visar jag hur det funkar. Genom att nudda min utsträckta fot signalerar Mandel att det är OK för mig att sitta upp på honom. Hans kroppsspråk och ansiktsuttryck visar tydligt att han inte upplever situationen som särskilt stressande längre (jmf med klippet längre ner, när han blir rädd för ljudet av min hand på sadelpadden).
En startsignal innebär dock inte att jag kan hoppa upp på honom direkt. Jag måste fortfarande vänja honom vid situationen gradvis och systematiskt så att han hela tiden vet vad som väntar när han nuddar min fot. Om han tror att jag bara ska luta mig över honom och jag plötsligt svänger benet över ryggen och hoppar upp försvinner förutsägbarheten och hela övningen blir meningslös.
Att jobba med startsignal (även kallad startknapp) är ett elegant sätt att träna situationer som hästen upplever som skrämmande eller obehagliga, t ex att bli sprejad med flugmedel, att bli stucken med spruta eller att få ett sår rengjort.
2 thoughts on “Ibland måste vi låta hästen bestämma”