Mandel, Träning

Ibland måste vi låta hästen bestämma

Hur många gånger har jag inte hört att det är vi som ryttare som ska bestämma över våra hästar? “Låt inte hästen ta över”, “visa vem som bestämmer”, “nu försöker han komma undan”… Idag tänker jag helt annorlunda. Jag vill ge hästen kontroll. Och det kan faktiskt göra ridningen säkrare!

Jag upplever att Mandel ofta blir rädd för saker som låter eller rör sig bakom honom. Det har visat sig vara en utmaning i ridträningen eftersom det ju innefattar ljud och rörelser från ryggen.

Jag har funderat mycket på hur jag kan hjälpa honom bli trygg med att jag sitter på honom och rör mig ovanför honom. Det viktigaste är att han är beredd på när ljudet kommer så att han inte blir överraskad av det. Förutsägbarhet gör att obehagliga situationer upplevs som mindre obehagliga – det finns studier på detta på både människor och andra djur.

Jämför skillnaden mellan suget i magen i en berg- och dalbana och suget i magen när flygplanet du sitter i hamnar i en luftgrop. Det ena vet du ska komma, det andra kommer utan förvarning.

Men det finns ytterligare en aspekt i den här jämförelsen som är avgörande för hur du upplever de två situationerna. Berg- och dalbanan har du medvetet valt att åka i just för att få kraftiga fall och stigningar, men troligtvis har du inte satt dig i flygplanet i hopp om att uppleva kraftig turbulens.

Förutsägbarhet är en del i att minska stress i obehagliga situationer. Men ännu viktigare är kontroll! Att helt enkelt kunna bestämma OM och veta NÄR ett potentiellt obehagligt moment ska ske. Även detta är belagt av forskning och beprövad erfarenhet.

Så hur kan man ge en häst kontroll över en sån sak som ridning? Ett sätt är genom en startsignal som hästen själv får ge när den är redo att bli riden!

I klippet nedan visar jag hur det funkar. Genom att nudda min utsträckta fot signalerar Mandel att det är OK för mig att sitta upp på honom. Hans kroppsspråk och ansiktsuttryck visar tydligt att han inte upplever situationen som särskilt stressande längre (jmf med klippet längre ner, när han blir rädd för ljudet av min hand på sadelpadden).

View this post on Instagram

🇸🇪🔸️MANDEL – Lektion 10: Uppsittning med startsignal🔸️ Eftersom Mandel tycker det är lite läskigt med ljud och rörelser bakom honom har jag börjat använda mig av en startsignal när jag tränar uppsittning. Det innebär helt enkelt att Mandel – genom att nudda min fot (idén till denna startsignal kommer från @trustingliberty, så genialiskt för man har ju alltid med sig sina fötter!) – säger OK till att jag sitter upp! En startsignal ger hästen förutsägbarhet och kontroll över VAD som kommer att ske och NÄR, två faktorer som gör läskiga situationer mindre läskiga. Jag måste fortfarande vänja honom vid uppsittningen gradvis och systematiskt så att han hela tiden vet vad som väntar när han nuddar min fot. Om han tror att jag bara ska luta mig över honom och jag plötsligt svänger benet över ryggen och hoppar upp försvinner förutsägbarheten och hela övningen blir meningslös. – – 🇬🇧🔸️MANDEL – Lesson 10: Mounting with a start button🔸️ As Mandel is worried by sounds and movement behind him I decided to use a start button to practice mounting up. A start button means that Mandel gets to tell me when he is ready for me to sit on him. This gives him both predictability and control over the situation, two factors that greatly influence stress levels in potentially aversive situations. The start button behavior I use here is him touching my foot, a brilliant idea inspired by @trustingliberty (because you always have your feet with you, right?). Even with the start button I have to progress slowly so that Mandel knows what to expect when he touches my foot. If I suddenly jump up on his back even though he’s expecting me to just lean over him the whole predictability aspect is lost and the start button becomes pointless.

A post shared by Hippologiskt | Renate Larssen (@renatelarssen) on

En startsignal innebär dock inte att jag kan hoppa upp på honom direkt. Jag måste fortfarande vänja honom vid situationen gradvis och systematiskt så att han hela tiden vet vad som väntar när han nuddar min fot. Om han tror att jag bara ska luta mig över honom och jag plötsligt svänger benet över ryggen och hoppar upp försvinner förutsägbarheten och hela övningen blir meningslös.

Att jobba med startsignal (även kallad startknapp) är ett elegant sätt att träna situationer som hästen upplever som skrämmande eller obehagliga, t ex att bli sprejad med flugmedel, att bli stucken med spruta eller att få ett sår rengjort.

View this post on Instagram

🇸🇪 (English caption below) Ibland går det lite fel, men jag delar med mig av de tillfällena också för de kan vara lärorika 😊 Här blir Mandel rädd för ljudet av min hand på sadelpadden (materialet är ganska strävt och låter när man drar handen över det). Det är tillräckligt obehagligt för att skicka honom direkt över hans rädslotröskel och in i flykt. Efter att Mandel kommit tillräckligt lång bort från det han upplevde som en obehaglig situation släpper rädslan gradvis, först med en huvudskakning och sen med lugnande signaler som att tugga och vända huvudet åt sidan. Det jag tycker är fint är att han väljer att komma tillbaka till mig självmant! Det visar att vår relation under de här veckorna blivit stark nog för att klara av sådana motgångar. Hästar är biologiskt starkt motiverade att bilda relationer och hålla ihop eftersom deras överlevnad bygger på det. Det är något vi ska ta vara på i träningen, dels för att det ger tryggare hästar och dels för att det är en underbar känsla att ha den kontakten med en häst 🧡 Vi satt såhär en stund, sen flyttade jag pallen till en annan del av hagen och började träna på olika typer av skrapljud från sadelpadden. _ _ 🇬🇧 Training doesn't always go according to plan, but I want to share these moments too because they can be quite educational. Here Mandel is scared by the sound of my hand scratching against the saddle pad. This sends him over his fear threshold into flight. As soon as he's far enough from the situation he calms down gradually, first with a head shake then with calming signals such as chewing and turning his head. What I love about this is that he comes right back to me of his own! This tells me that our relationship has become strong enough over the past weeks to survive such aversive situations. Horses a biologically highly motivated to bond and stick together, because their survival depends on it. I believe that as trainers we should strive to build a relationship, not just practice behaviors 🧡 ______________________________ #nordsvenskbrukshäst #nordsvensk #positivereinforcement #clickertraining

A post shared by Hippologiskt | Renate Larssen (@renatelarssen) on

2 thoughts on “Ibland måste vi låta hästen bestämma”

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s